Våldets olika uttryck

Våld förekommer också i hbtqi-personers nära relationer och följer samma mönster som våld i nära relationer i stort.

Det kan vara skambelagt att som hbtqi-person bli utsatt för våld och förtryck av sin partner. Är relationen inte accepterad bland vänner och familj kan det vara svårt att få det stöd som behövs.

Bristen på kunskap och stereotypa föreställningar om hbtqi-personers nära relationer kan bidra till en ökad utsatthet. Sjukvårdspersonal kan till exempel vara mindre uppmärksamma på om en kvinna visar tecken på att ha blivit utsatt för våld i nära relation om hon söker vård i sällskap av en annan kvinna eller om hon uppger att hon lever i en lesbisk relation. Det kan också handla om att hbtqi-personer upplever att de inte är välkomna till eller får ett sämre bemötande på myndigheter och hjälpinstanser.

Mer om hbtqi-personers utsatthet för våld i nära relationer i NCK:s kunskapsbank

Hedersrelaterat våld och förtryck är en form av mäns våld mot kvinnor, men med vissa speciella förtecken. Våldet och förtrycket utförs ofta av flera personer gemensamt och förövarna behöver inte vara en nuvarande eller tidigare partner. De kan istället vara föräldrar, syskon, släktingar eller andra bekanta till familjen.

Det vanligaste är att våldet utövas när en kvinna agerar eller försöker agera på ett sätt som bryter mot familjens och släktens traditioner och regler för hur kvinnor ska bete sig. Det kan till exempel vara att umgås med ”fel” personer, ha sex före äktenskapet, ha ”fel” kläder eller ha en sexuell läggning som släkten inte accepterar. Ibland räcker det med att det finns misstankar eller rykten om att något ska ha skett.

Som straff kan kvinnan utsättas för olika typer av våld, som hot, trakasserier och fysisk misshandel. I de allvarligaste fallen kan kvinnan utsättas för dödligt våld. Våldet ska göra att familjen återfår det anseende eller den ”heder” som upplevs som förlorad.

Som en del i våldet och förtrycket blir kvinnan ofta hårt kontrollerad och har en begränsad handlingsfrihet, både i hemmet och utanför. Reglerna för flickor och kvinnor är ofta mycket striktare än för pojkar och män.

Ibland kan det vara svårt att dra gränsen mellan offer och förövare. De som medverkar till förtrycket kan själva vara utsatta, exempelvis mödrar och unga män. Det är inte heller bara kvinnor och flickor som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck, utan även pojkar, män och ickebinära. Hbtqi-personer kan bli utsatta på grund av att deras sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck inte accepteras. Det kan till exempel handla om att bli utsatt för omvändelseförsök.

Mer om hedersrelaterat våld och förtryck i NCK:s kunskapsbank

Sexuellt våld kan vara allt från förnedring och trakasserier till våldtäkt. Det kan handla om att tvinga någon till att utföra olika typer av sexuella handlingar eller att bli sexuellt kränkt på något annat sätt. Det kan även handla om att bli pressad att göra något man inte vill när man säljer sex.

Sexualbrottslagstiftningen, samtyckeslagen, bygger på att sex ska vara frivilligt, annars är det ett brott. Frivilligt sex betyder att en person har uttryckt ett ja till en sexuell handling med ord eller kroppsspråk. Den som vill ha sex måste alltid ta reda på om den andra verkligen vill vara med. Om man är osäker ska man fråga. Allt annat än ja är ett nej. Självklart får man inte tvinga fram ett ja genom att använda hot, våld eller tjat. Det är också olagligt att ha sex med någon som befinner sig i en särskilt utsatt situation, till exempel en person som sover eller är berusad av alkohol eller droger och inte kan anses delta frivilligt. Detsamma gäller om personen är under 15 år. Det är viktigt att komma ihåg att en person alltid har rätt att ändra sig. Det som känns rätt först kan förändras och leda till att man inte längre vill. Att fortsätta med en sexuell handling mot en person som inte längre vill är brottsligt.

Mer om sexuellt våld i NCK:s kunskapsbank

Serienoveller för unga om sexuellt våld 

Den 1 juli 2021 infördes barnfridsbrottet som innebär att det är straffbart att utsätta barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar i en nära relation, till exempel vålds- och sexualbrott.

Att växa upp i ett hem där en förälder utsätts för våld är en form av psykiskt våld, som för de flesta barn kan få mycket negativa effekter på hälsan.

Våldet har direkt betydelse för barnens hälsa och välbefinnande. Många barn känner också skam och skuld över sin situation. Barn som växer upp med våldet i sin vardag kan få ändrat beteende, svårt att sova, ätstörningar, bristande eller högt utvecklad social förmåga (tar ansvar, blir vuxen i förtid, överpresterar). Barn som upplever våld kan också utveckla ångest, depression och posttraumatiskt stressyndrom. Barnen kan också själva bli utsatta för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld.

Mer om hur barn upplever våld i NCK:s kunskapsbank